medestruit

Ny vecka, nya tag.. Sovit så otroligt dåligt inatt, trots tabletter. Tillbaka i Umeå efter några dagar hos far m familj. Skönt att vara ute på landet lite, fast bara en dag med sol.. Umgåts ( tack anaworld för trevlig helg! <3 ), promenerat m hunden, kelat med katterna, väldigt skönt att inte ha hetsat eller kräkts under vistelsen där. Visserligen känns det som om jag ätit ett ton mat, men men.. Ska tvätta idag, typ det enda spännande jag ska göra.. Inväntar min träff med vad som ska bli min behandlare på Frejagården på fredag.. Fy fan vad jag är och känner mig fet!!!

Regn och dimma i två dagar, boring! Frejagården ringde idag, får träffa min behandlar först den 11:e november. Vad ska jag göra de två veckorna fram tills dess? Vet att det inte låter så länge, men har väntat sedan 1/10 och är väl mer att de sa att "det kommer att gå fort, vi ordnar det här, du behöver hjäp snabbt".. Borde lärt mig att vårdens "fort" inte är detsamma som en vanlig människas fort..
Ska nog åka ner till min pappa över allhelgonna helgen, lite variation i livet ( och jag får träffa vår hund & kattungarna! =)

Ny vecka, nya tag.. igen! spenderat helgen hos mamma. Hon mådde faktiskt bättre än väntat efter 1:a cellgiftsbehandlingen i torsdags. Eller bra kanske inte är rätt ord, men hon låg iaf inte och kräktes hela dagarna.. Jag däremot hetsade och kräktes..
Någon gång under veckan så kommer jag att bli kallad till Frejagården för att få träffa "min" nya behandlare, vi ska göra en individuell vårdplan åt mig. Sen blir det läkarbesök/ undersökning också. Är lite nervös, får se vad planen för mig blir!

Tack för alla era snälla ord/ kommentarer! Blir alldeles varm när jag läser dem.
Idag har jag varit på mitt bedömningssamtal på Frejagården, pratade lite över 2 timmar. Hon jag pratade med verkade trevlig. De har tydlingen möten på torsdagar ( all personal) där de diskuterar bedömningar etc. Så hon ska ringa på fredag och berätta vad de sagt. Så än vet jag inget, bara att vänta liiiite till. Fast hon konstaterade iaf att : Ja, jag uppfyllde nog alla kriterier för att ha en ätstörning" ha ha. och rätt svårt att försöka berätta om hur min ätstörning och vård/ behandling sett ut, Det är ju 17år, kommer inte ihåg allt och en del har man väl försökt lömma/ blockera bort...
Ska följa med min mor på hennes första cellgiftsbehandling på torsdag, känns inte så kul, men vill visa mitt stöd.
nu ska jag sjunka ner i ett berg av kuddar med en kopp té och lyssna på regnet

Har flyttat. Från Uppsala där jag bott de senaste 10 åren, till Umeå ( till mörkret & kylan, iaf nu under höst och vinter, brr) Större lägenhet och med balkong, yey! Fast känns sådär än så länge.. Varit stressad över flytten, överätit och hetsat väldigt mycket. Väger över 10kg mer än för ett år sedan och gått upp 5kg bara sedan augusti! Fy fan, känner inte igen min egen kropp, vet inte när jag senast vägt så här mycket!
Sen är jag stressad över att jag imorgon ska på bedömningssamtal på Frejagårdens Anorexi & Bulemi Centrum, känns som jag kommer vara den absolut fetaste människan där. Vilket e.g är en idiotisk tanke, eftersom jag ska dit för jag har problem med mig & min kropp. Men alltid jobbigt att behöva ta tag i 17års problem & skit.
På torsdag får min mamma sin första cellgiftsbehandling ( en av anledningarna till att jag flyttat upp är för att mamma har bröstcancer & ska få cellgifter i 6månader, hon bor själv, så får leka sköterska) förra veckan bestod av inoperering av venport och besök hos frisören för att prova peruker..
Känns som om jag inte riktigt kan prata om min ångest, mamma har cancer för 2:a gången i sitt liv, känns lite värre...

Dålig på att skriva senaste tiden, varit mycket med flytt ( flyttar idag) Vart kommer alla grejor från!!?? Ahrg! Ett helt berg av flyttlådor.
Lagt på mig några kilon runt mage, höfter & lår, är som en valross.. Men tänker att jag tar tag i det där när jag väl flyttat klart, den har man ju inte kört förrut, "Imorgon, då gör jag en nystart"...

Regnar här, igen.. Vill bara krypa ner under täcket & skita i omvärlden

Jag hymlar inte med att jag vill vara smal, men vet att jag är sjuk. Känner mig väldigt kluven när jag ser personer som är underviktiga, vill hjälpa dom, men samtidigt vill ju jag på ett sätt vara som dem.. hyckleri.
Den här svenska modellen tjänar bra med pengar, går många visningar & ser ut som ett levande skellet, tycker att det är fel. Snacka om att skicka ut en snedvriden bild av hur kvinnor bör se ut.. Hennes ögon ser helt döda ut.. http://skinnyvscurvy.com/beauty-body-image/ultra-skinny-runway-model-chloe-memisevic.html

Fick denna kommentar  ( självklart av en anonym...)
" Råkade komma in här på din blogg och hjälp, vilka sjuka människor vi har här. Sjuka ätstörda som kommenterar andras magra kroppar som något positivt. Tragiskt eftersom äs smittar och vi har ALLA ett ansvar! Loke, du skulle kanske se yngre ut om du la på dig några kg isf att gå ner!??"
För det första; Detta fungerar som en slags dagbok för mig, om mina tankar och känslor, & ja de flesta av oss är sjuka (kallas ätstörning...). jag "uppmuntrar" ingen att gå ner i vikt, inga tips eller sådant. De flesta med en ätstörning har en väldigt skev bild av sig själva och sin kropp, att få en snäll kommentar betyder mycket. Jag förstår att vissa upplever dessa som "triggande", tyvärr. Men det är också ett sätt att få prata / läsa om andra som sitter i samma sits, ångesten etc.
Jag har inte "valt" att ha en ätstörning, tror du att jag tycker det är kul/bra?! Jag har haft ett helvete i 17år, önskar INGEN att drabbas av ätstörning.
Läs inte sådana hära bloggar om du inte gillar dem. Btw, hur gammal ser jag ut? Eftersom du skrev "du skulle kanske se yngre ut om du la på dig några kg isf att gå ner"