Ny stad
Har flyttat. Från Uppsala där jag bott de senaste 10 åren, till Umeå ( till mörkret & kylan, iaf nu under höst och vinter, brr) Större lägenhet och med balkong, yey! Fast känns sådär än så länge.. Varit stressad över flytten, överätit och hetsat väldigt mycket. Väger över 10kg mer än för ett år sedan och gått upp 5kg bara sedan augusti! Fy fan, känner inte igen min egen kropp, vet inte när jag senast vägt så här mycket!Sen är jag stressad över att jag imorgon ska på bedömningssamtal på Frejagårdens Anorexi & Bulemi Centrum, känns som jag kommer vara den absolut fetaste människan där. Vilket e.g är en idiotisk tanke, eftersom jag ska dit för jag har problem med mig & min kropp. Men alltid jobbigt att behöva ta tag i 17års problem & skit.
På torsdag får min mamma sin första cellgiftsbehandling ( en av anledningarna till att jag flyttat upp är för att mamma har bröstcancer & ska få cellgifter i 6månader, hon bor själv, så får leka sköterska) förra veckan bestod av inoperering av venport och besök hos frisören för att prova peruker..
Känns som om jag inte riktigt kan prata om min ångest, mamma har cancer för 2:a gången i sitt liv, känns lite värre...
Jag väntar också på en remiss till ev. frejagården :) Jag känner precis som du - jag kommer vara fetast! Men jag tror nog att de flesta känner samma sak. Hoppas du kommer få en behandling snarast.
KRAM!
Lycka till med livet i nya staden. Din ångest över bulimin och allt som rör den ska inte ställas i jämförelse med din mammas cancer; allt är relativt, visst - använd den tanken till att bli styrkt, men inte för att förringa din egen ångest. Din ångest är din ångest och den är jobbig för dig.
Får jag fråga vad du väger nu och hur lång du är?
ja, de är bra och ta hjälp... hoppas de gåra bra med flytten och allt nu, stressa inte upp dig i onödan <3
Nej, NEEEEEJ!
Minimera inte dig själv, okej - hata dig själv, du är sjuk, det är det som är ditt problem, att du hatar dig själv och hur du ser ut MEN DET ÄR ETT PROBLEM. Lika viktigt och lika illa som din mors cancer som också behöver vård, vilket jag hoppas att du försöker förstå och övertyga dig själv om.
Det är ett av de absolut största problemen med psykiska sjukdomar - att det inte ses som ett lika stort problem som fysiska problem.
Hur ser närmaste tiden ut däruppe?
kramar
Tack, desamma min vän :) Ha en underbar vecka och kämpa på! KRAM!
gumman! jag finns alltid här om du vill prata <3
Ush vad hemskt, hoppas behandlingen biter på cancern!
MEN bara för att din mamma är sjuk, betyder det inte att du är mindre sjuk eller inte har rätt att må dåligt också. Men vet vad du menar, har själv närstående med "riktiga och värre" sjukdomar, som de inte kan bli av med fastän de verkligen vill. Så kommer jag här med en äs som jag skulle kunna bli frisk från bara jag "skärpte mig" och "ville" tillräckligt mycket.... Men att min bror är sjuk gör ju inte mig mindre sjuk - för äs är ju faktist en sjukdom och inte ett VAL, även om det allt som oftast känns som att man har sig själv att skylla!
Hej och tack för din kommentar<3
Måste säga att jag blir oerhört imponerad av både din flytt och att du ska på bedömningssamtal (hur gick det?? håller tummarna att det känns ok efteråt och att du kan få stöd av dem). Oerhört modigt är det iaf.
Sänder också mina varmaste tankar och kramar till din mamma, hoppas hon blir bra snart.
Jenny
Hoppas du kan få den hjälpen du behöver.
Kram
