Jul
Trodde att julen skulle vara en tid fylld av glädje, lugn etc. Jomen tjena...Borde iofs ha lärt mig vid det här laget att ångesten är grym så här års.. Mat, mat & mer mat.. Sen har det ju varit så kallt, blåsigt & mörkt att jag inte kunnat gå ut & gå. ( Är hos föräldrar i norrland, -30C...) Oups nu kommer pappa..
Borde..
Borde gå ut & gå, röra på mig, bränna fett! Men orkar inte... såååå trött & omotiverad, vill typ bara ligga i sängen & sova eller se på tv. Men hela tiden finns den lilla viskande rösten i mitt huvud... -"du måste träna, inte äta, bli smal etc.." Gud, vill bara stänga av allt!!!Why...
Aldrig är man nöjd... Iof lyckats avstå från hets & allt för mycket mat ( mest frukt). Men önskar att allt mitt fett kunde försvinna nu!!!! Och fan vad mycket enklare det var att gå ner förrut, när jag var yngre.. ( inte för att det var "lätt"...) Fyller 30år om 6mån... Haft äs i 15år, halva mitt liv har gått åt till den här skiten. Och ändå kan jag inte släppa det!!!!! Blir så arg på mig själv. Har sett så många vänner gå ner sig.. ( fått hjärtinfarkter när de är 34år etc...) Men det är som en drog...Sorg..
I måndagsnatt somnade min älskade Farfar in. Önskar att jag hunnit träffa honom vid jul.. men han har det nog bra där han nu är.."Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer..."
Btw...
Vill bara påpeka att bilderna på mig är ca 1,5 år gammla.. Även om jag är fet där, är jag ännu större nu... Samlar mod för att kanske våga lägga upp nya bilder på mig snart..
oh lord..
Dessa ord har jag sagt typ en miljon gånger... "Never again"... Men just nu vill jag inget hellre än att hetsa!!! Vill ha bröd, mackor, choklad.... I am so weak... Men fan.. Orkar inte spy.. Hatar verkligen mitt liv ibland.. ( rätt ofta)Vägskäl...
Vet inte vad jag vill... Vill bli frisk från min bulemi, vill sluta hetsäta & spy. Vill inte vara låst under alla tankar av/om tvång, vad jag "får" äta/ göra etc.. Men ändå är min längtan att vara underviktigt så otroligt stark.. Fast vet inte varför, jag blir ju inte direkt lyckligare av att gå ned 10kg (been there, done that..) Men ändå inbillar jag mig att jag kommer må bättre, saker blir lättare om jag är smal. Tycker aldrig att någon annan är tjock eller nåt ( ok, kanske de på Biggest Loser..) Men själv, shit, my world is fucked up...